En berättelse som var väldigt rolig att läsa!  Som slutade super.

För att komma till Fannys blogg klicka HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!

Tjena hallå hej Fanny heter jag och fyller 15 år denna vinter, jag är precis som alla andra i denna by sportintresserad och spelar både fotboll och basket samt spenderar den mesta tiden av min fritid hos hästarna eller bakom kameran. Jag bor i en liten by i norrland tillsammans med mamma, pappa, två bröder, 2 hundar och mina två hästar Linus och Its fantastic. Linus har jag snart hängt i hop med i 2 år och Its fantastic eller Ifa som hon kallas kom till mig i maj det här året. Men nu ska vi gå till min riktiga berättelse, den som handlar om Linus, min bäste vän. 

Jag hade, precis som många andra gått på ridskolan i flera år och sen som tack för att jag alltid hjälpte till med att ta in hästarna och rykta dom inan lektionerna fick jag rida en häst en gång innan lektion. Det var stallets nykomling Linus, en fjordvalack på 20 år, tjock som en tunna och seg som en snigel men världens snällaste. Jag var inte precis förälskad efter den turen man han hade något speciellt. Några dagar efteråt fick jag förfrågan om jag ville bli skötare på honom, jag svarade då nej då jag redan hade en annan ponny att ta hand om.

När sommaren sedan hade gått och närmade sig sitt slut bad min syster mig mocka häst transporten, sagt och gjort och jag gick och gjorde det, efter ett tag kom min bror och babblade om att jag skulle få en häst! Jag dumpade greppen och sprang in och frågade vad det var för någon, hon svarade att den var grön med lila prickar och hette Fridolf, haha! ;)
 

När det sen var dags att hämta hästen var jag över taggad, när vi sen kom fram var det inte allts samma lycka som inan, hästen jag skulle få var ingen annan än den gamla fjordingen från stallet. Vi lastade in honom och körde hem och väl framme visade han en annan sida genom att slita sig och dra till skogs. När det sen några dagar efteråt var dags att rida så visade det sig att han inte allts var som jag uppfattat det. så fort han fick skog under hovarna blev han överlycklig! Trampade på med öronen rakt framåt och när jag bad om galopp svarade han i en rad med glädje hopp inan han sköt iväg i fullgalopp!  Sen den dagen såg jag honom på ett annat sätt, ett sätt som jag gillade och som han gillade. 

Sen den dagen har allt rullat på, vi har kommit närmare varandra och han har blivit ännu piggare och gladare! Vi har hittat på det ena och det andra, allt från tokiga race rundor tillsammans med vännerna till att valla renar och allt där emellan, den här ponnyn har förändrats starkt i mina ögon, från att varit en slö, omotiverad häst till att bli världens tokstolle!

Just nu har han just tillfrisknat från en skada och vart halt en månad men vi har just börjat skritta igen och ponnyn är ett krutpaket. Jag älskar den här hästen, så himla mycket att det inte är sant, hela min värld kretsar runt honom.

Bjuder på tre bilder på mina fyrbenta vänner, jag och Linus är högst upp och ifa ser ni längst ner! vill ni läsa mer om oss så finns vi på http://faannyraautilaaa.blogg.se/  :D

En berättelse som var väldigt rörande och fin! Som faktiskt kunde ha slutat riktigt illa!

För att komma till Denices blogg klicka HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!

Att sitta upp och känna hur halt hästen är. Att veta att något inte står rätt till.

Att stå där och tro att vi måste ta bort honom. Att se alla mina drömmar förstöras.

Det är något som sitter kvar och som jag kommer bära med mig hela livet.

Jag köpte min häst King of the Hill den 3 december 2011, allt var perfekt! Han var precis så som min drömhäst var, ja han var ett fullblod men han var ju så lugn.

Det började redan de första dagarna, han sparkade mot bilar och började bocka av ingen anledning. Alla trodde att det var för att han var ny i miljön, i paddocken gick han ju som en klocka. Galoppombytena som han gjorde så fint på provridningen funkade inte riktigt från höger till vänster, men andra varvet gick ju så bra. Hoppade gjorde han helt underbart, det kunde ju inte vara något fel.

   Första dagen hos mig

Jag red ut för första gången med en annan häst den 23 december, han var ju så snäll. Men något gick snett och brevid vägen blev han rädd, han slog ett bakutsprång som han gjorde vid vägen men fortsatte att bocka. Jag satt på långa tyglar och kunde inte stanna honom, han bockade i panik för att få av mig och någon sekund senare låg jag på marken och han rusade genom de djupa plogade fälten. Jag blev så rädd, han sprang mot byn och hade inte en tanke på att stanna.

Jag började av ren automatik att springa men förstod snabbt att det inte skulle hjälpa. Min syster som red med mig väntade till han kommit bort en bit så han inte skulle börja springa ännu mer och red ifatt honom sen.

Jag hade en himla tur för ha stannade vid hästarna precis innan byn. Efter en kvart fick vi tag i honom och gick hem, jag ville inte vara med så jag red hem på min systers häst. Jag var jätterädd, chockad och ledsen.

Den julaftonen blev inte så rolig som den kanske kunde ha varit.

Jag sa att jag aldrig mer skulle sätta mig på hästen, gör vad ni vill med honom jag bryr mig inte. Hästen var knäpp! Men efter mycket prat och lite övertalning så sa jag att paddocken var ok, men aldrig ut igen. Någon vecka senare så var jag ute på grusvägen, dock bara i skritt men det blev trav småningom. Han började tramsa ute igen, hoppa runder och inte riktigt veta vart han skulle ta vägen så det blev endast paddocken igen.

  Ridpass 30 december, min födelsedag.

Den 28 februari så tappade han en sko och fick vila, hovslagaren fick vi inte tag på så den 15 mars fick han en sko igen och jag red dagen efter, jättehalt!

Vi ringde djursjukhuset och åkte in tre dagar senare. Hela dagen var vi där, massa springande, sprutor och röntgen. Resultatet blev knäledsinflamation och vila med promend två gånger dagligen i tre veckor. Jag kämpade så hårt jag bara kunde dessa tre veckor och hans medicin hade verkat så fredagen den 13 april blev han friskförklarad! Nu skulle han sättas igång och jag fick börja rida redan dagen efter. Det var då 7 veckor sedan jag satt på hans rygg senast.

        Den 14 april, första gången på han rygg efter 7 veckor.

Han skrittades i 30 minuter dagen efter, det var härligt att få sitta på hans rygg efter så många promenader. Jag kände att vi hade kommit varandra närmre och att han litade lite mer på mig, det var därför det kändes som hela mitt liv rasade dagen efter. Jag hade byggt upp så många gånger och varje gång hade det rasat, nu hade jag bestämt mig för att hålla mig uppe på toppen!

Men söndagen efter, den 15 april trodde jag att vi skulle behöva ta bort honom. Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.

Jag tog in honom från hagen, andra dagen i den stora hagen, för att rida honom. Jag var glad, jag skulle få rida honom igen. Men istället gick livet i kras igen.

När han stod i gången och jag ryktade honom så såg jag hur det hade runnit blod från höger bakben, såg inte varifrån det kom men han ville inte stödja på benet. Blodet var torkat men det hade varit mycket!

Så vi gick ut med honom och skulle se hon han var halt. Mycket riktigt, aldrig sett en så halt häst. Han hoppade fram på tre ben, allt för att inte stödja på benet. In med honom igen och blodet bara rinner och rinner, jag var helt hundra på att han hade skadat senan och inte kunde stödja på benet. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se honom, rida på honom, krama honom eller pussa på hans mjuka mule.

Den dagen kom jag hem från stallet halv tolv på kvällen. Han hade blivit sydd och bandagerad, hade vi tur var det inte så farligt, vi hade tur. Han fick boxvila i lite mer än två veckor och sen fick jag smått börja gå med honom, han var helt galen. Stegrade sig, slet sig och sparkade mig i magen. Vi fick droga honom för att ens få honom ut till hagen på ett vettigt sett. Ingen annan vågade ta ut honom men efter cirka två veckor med promenader gick han ut till hagen lugnt.

Jag hade äntligen fått börja rida igen men jag var inte lika positiv denna gången då han hade varit så hemsk att handskas med på marken.

Det gick förvånadsvärt bra och efter någon vecka började jag trava så smått, han var så svag och orkade svänga utan att flyta ut med bogen. Jag fortsatte trava i lite mer än tre veckor, lade in lite bommar och red ut för första gången. Jag bad honom galoppera och kände att vi var på god väg, på väg att nå vad jag kämpat för så länge.

         Jag tror att jag innerst inne visste att något var fel redan första veckan, men man vill att allt ska vara så perfekt och så underbart. Det är inte alltid det! Det är tråkigt och jobbigt, men det är verkligheten. Jag gjorde misstag och lyssnade inte på hästen. Vi vet inte riktigt vad som orsakat skadan, men troligtvis hade han den redan när vi köpte honom. Något som man kanske skulle tänkt på redan då.

Men vi gör misstag och man lär sig av dem.

Jag har lärt mig massor! Hur man hanterar hästar som lätt blir stressade, att känna av hästen, tänka extra igen innan man köper en häst och att lyssna på hästen! Märker du något som inte är som det ska, kolla upp det, du har igen det i framtiden :)

Om du vill följa oss så klicka in på http://akerblomman.blogg.se

Hej alla läsare! Vi har det underbart här förutom att jag har råkat bränna hela ryggen, magen samt fingrarna.. Svider som tusan!! Saknar Mingus och alla andra där hemma <3 / sara

Igår red jag ut med Natta&Oscar och Tove&Amoure. Vi red först bilrundan och sen travade vi lite på slingan :) Mingus var superduktig! / erin

Snart ska vi åka till Spanien ock kommer inte ha möjlighet till att blogga något från 17 Juli - 25 Jul. Då tänkte vi så att ett gästbloggningsinlägg med olika läsare kommer upp under dom dagarna. Alltså tänkte vi ha som en liten tävling att ni ska skicka in ett inlägg med typ vad som helst (ex. presentation, det ni har varit med om, nån häst ni har förlorat, åsiktsinlägg,  ).


Dom 8 bästa inläggen publiceras på bloggen den 17-25 med länk till eran blogg! Mini tävlingen avslutas den 13 Juli. Då kommer vi maila dom som var kommer med också. Ett plus är om ni skickar med bilder!

SÅ SKICKA ERA INLÄGG TILL TVARYTTAREENPONNY@HOTMAIL.COM!
Skriv i kommentar om du har skickat in också! :)