Allting började den 2 januari 2011 när jag och Erin fick hem våran foderponny! En c-ponny som heter Danny Kaye. Kezo som han kallades var inte den lättaste att hantera, det hade hänt flera gånger att vi blivit bitna, attackerade, sparkade and you name it! Orsaken till var att han hade lite ont på en del ställen ex manken och bäckenet! Sen var det att han inte kunde lita på människor. Jag och Erin var fega och rädda för honom inte att ta in eller så men när han visade tänderna osv. Det började att han kom till stallet och fick gå i hagen ett tag och sen var vi tvungna att brodda på när han skulle släppas ihop med dom andra hästarna. Tog minst 20 minuter har jag för mig för att han gick fram & tillbaka. Hade inget tålamod på gången! Sen var han extra stressad för att en gris stod i stallet! Ögonvitorna syntes hela tiden :(

 

När vi skulle hämta han i hagen sprang han ifrån oss.

 

I ridningen i början: Så gick sådär. Vi vågade inte galoppera i ridhuset om de va några där för att han alltid brukade sticka lite eller galoppera fort och behövde plats. Efter några veckor så tog jag första hoppträningen, kan ju säga att han var så sjuuukt taggad! Hoppade allt men, det kändes okontrollerat. Så då bestämde vi oss för att bara jobba i dressyren!

Sen kommer jag ihåg när Erin tog en hoppträning och då travade hon bara bommar och hinder den och slutade med att hon grät.

 

En gång när jag skulle ta upp mocka lite i boxen när han stod inne så kom han emot mig och attackera med tänderna. Han bet mig i fingret och jag sprang bakom boxdörren. Jag var jätteledsen för de gjorde asont. Då kunde han gå ut ur boxen också. Så då gick han ut och åt sin hö påse. Vågade inte gå förbi för då höjde han sitt huvud och visa tänderna. Usch kommer inte glömma det. En annan dag rymde alla hästar i stallet.. hemsk dag. Det var bara jag och Erin i stallet och på nått sätt smet alla 3 hästar. Vi fick panik och grät för dom sprang på vägen osv. Men sen så fick vi tillslut fast dom!

 

När vi hade märkt att han hade ont så tog vi dit en naprapat som masserade honom, han hatade det verkligen då! Hon sa att vi skulle massera honom i ca 20 min efter varje ridpass på olika ställen & stretcha honom. Så vi började lägga ner massa tid på att massera honom och han började älska det! Hans grej var att sparka kosparkar rakt ut. Med massagen och allt så började han att lita på oss mer och mer. Var inte rädd för honom längre, han var våran bästa vän. Han kom alltid galopperade mot oss i hagen. Han blev sjukt mysig och man kunde blåsa han i näsborrarna hur länge som helst nästan! I ridningen gick det framåt och vi började hoppa privat för Carola. Då var han jätteduktig! I dressyren gick det bara bättre, vi tömkörde honom en gång i veckan för att jobba upp ryggmusklerna samt klättra i klätterbackar!  Naprapaten var där då och då för att massera och hon såg skillnad efter varje gång :')

 

Vi hann med att tävla en gång. Det gick superbra vi nollade 70 clearround! 

Sen kom den dagen som inte fick komma - när han lades ut på annons. Vi ville så gärna köpa honom men vi växte bara mer & mer, så vi hade växt ur honom jättesnabbt.  En tjej provred Kaye till hennes kompis som skulle få en ponny. Dom ville köpa han direkt. Jag & Erin blev helt krossade, grät hela vägen i bilen till nya ägarna. Grät hela tiden när vi var där - grät på vägen hem. Det sorgligaste av allt var att när jag skulle gå så gnäggade han och kollade ut genom boxen på mig, åh känslan att överge sin finaste bästavän.

 

Vi hörde inte mycket av dom på månader, men så fick vi komma och hälsa på en dag då var ägarna inte där också fast vi bestämt(?). Minns den dagen som igår och det måste ha varit den hemskaste dagen i mitt liv på delad plats då dagen vi lämnade honom. Han hade skav på en massa ställen, boxen var full av skit. Vi mockade ur över 3 kärror! Stallägaren kom och berättade att han hade rymt 3 gånger och att han verkligen inte trivdes. Tjejen som ägde honom var rädd för honom och vågade knappt ta in honom. Men hennes föräldrar hjälpte typ inte henne fast hon var bara 10 år. Han var helt stressad i blicken och när vi fick rida så var det hemskt. Kunde bara sitta på i max 15 minuter då han var HELT uppstressad i galoppen och traven.. Efteråt gjorde vi allt som förr, masserade osv. Stallägrarna och några andra i stallet blev verkligen förvånade över hur lugn han faktiskt var med oss. Då fick vi också reda på att han reds var 5:de dag ungefär, då kunde de bli ett långt pass när han väl reds. Han bockade av sjukt många! Mitt i allt så började nån annan att hoppa omusklade Kaye 120 banor.. Mår bara illa av att tänka på det!

Det slutade det med att han fick komma till ett nytt hem på foder! Den här gången kom han till hästkunniga personer som byggde sakta upp musklerna på honom! Han blev väl omhändertagen och dom bryr sig om honom jätte mycket! Han trivs superbra där! Snart ska jag & Mingus och Moa & Kaye på ridläger tillsammans! Har bra kontakt med Moa och sånt och vi har varit och hälsa på dom en gång! Dom ska antagligen köpa Kaye och det hoppas jag verkligen. För dom passar verkligen super tillsammans!

 

 

Cred till alla som faktiskt tog sig tid till att läsa!

(Skillnad på blicken)

Bildbomb på Kaye.. Synd att vi inte har fotat när vi ridit honom så mycket som vi gjort/gör på Mingus!